I flera månader har ett par glasögon varit på vift. Jag har sökt överallt och tankarna på dessa har tagit mycket energi. Var har jag lagt dem? Var var jag sist?
Kan de har fallit runt sängen? Visst, där har jag sökt eller kan jag ha glömt dem på landet. Till sist ,nu, efter två månader tänkte jag – nu struntar jag i detta – de dyker upp –
och mycket riktigt plötsligt bara fanns de där… Visst känner du igen detta? Det gäller att ibland bara lämna – tänk när vi söker namn, plötsligt dyker det upp!