I dessa tider av oro, tänker jag att det gäller att hitta ett lugn i det lilla. Det kan vara att gå ut i naturen och titta på alla vackra färger och följa fåglarnas färd eller lyssna till deras kvittrande. Det kan också för mig vara att laga mat eller lyssna på vacker musik. Alla har vi vårt sätt och jag menar att det är viktigt att ge sig själv den stunden för att orka.
Nej, det är inget för mig. Min svåger och jag har gjort upp att inte äta godis. Vi börjar den 8 januari, efter helgerna.
Inför året har jag införskaffat en dagbok med ny färg i år. Det är spännande att tänka på vad sidorna ska fyllas med för tankar. Under hand dyker nya planer upp och för mig är det bättre än att sätta upp några löften som jag inte kan följa.
Nyårslöften skapar krav tycker jag och för mig är det bättre att sätta upp att detta ska jag göra 1-2 ggr i veckan och jag kan välja dag. Det tror jag på.
Igår fick jag höra att en butik nära mig läggs ner idag.
En butik som varit en viktig träffpunkt, inte bara för mig utan för många andra.
Det har varit en butik att slinka in i, att få ideer från eller att prata bort en stund i .
Det kommer att bli tomt och jag känner redan saknad. Nu ska jag minnas alla fina stunder och samtal jag har haft med dem som jobbar där.
Jag ska minnas de fina stunderna och göra precis som jag gör med dem som inte längre finns med mig, vara glad att jag fått ha dem i mitt liv.
Visst känner du igen dig. Det finns saker som ligger och skvalpar som inte blir gjorda. De förs över från lista till lista och så till sist blir de gjorda. Så känner jag idag. Surdegar som legat och jäst hur länge som helst och som tar energi. Det kan vara något som ska skrivas, göras eller ett samtal som borde ringas. Nu är det gjort och känslan är obeskrivligt skön.
Just do it – det får jag påminna mig om ibland
Den 1 juli är det idag och med det lättnader i restriktioner. Nu ljusnar det på flera punkter och det kommer att ljusna ännu mer tänker jag om vi är vaksamma och inleder med försiktighet. Jag kommer att fortsätta att hålla viss distans. Igår hade jag min gamla mamma hos mig. Vilken fantastisk känsla att åter kunna njuta av samtal direkt och inte via nätet. Så härligt att åter kunna träffa barn och barnbarn.
Under den långa pandemin har naturen varit viktig för mig, att följa årstidsväxlingarna, lyssna på fåglar och följa blommorna när de slår ut. För mig gäller det att hålla i det lugn som trots allt inföll, bland annat genom att det blev mycket tid hemma. Jag ska fortsätta att reflektera och tillåta mig att bara vara för att på så sätt få mer energi till att hjälpa dem som behöver. Hoppas att du också ger dig möjlihet till vila och reflektion.
Under dessa Coronatider anpassar jag mig till en tillvaro, där jag är mycket hemma och arbetar mest på distans. Jag har utvecklat min digitala förmåga, men när jag får frågor runt mina verktyg upplever jag stress. Det jag lär mig under detta år är att det enda vi vet är att vi inte vet och jag har blivit ännu bättre på att vara här och nu.
Att inte veta varför jag blir kontaktad i en fråga eller får ett mejl som jag inte förstår varför jag fått kan stressa mig – då svävar jag igen lite i ovisshet. Min direkta orokänsla försöker jag hindra genom att tänka – låt det skvalpa lite och hantera det sedan. Det brukar hjälpa och kan jag, tar jag hjälp.
Jag kan också njuta av naturen, ta några djupa andetag och bland annat iakkta den konstutställning som naturen erbjuder.
Nu blir luften krispigare och löven blåser för vinden och vintertiden är här. Då gäller det för mig att plocka fram minnen som värmer som detta sensommarminne. Att få vara ute i naturen och följa årstidsväxlignarna är läkande. När jag åkte på en skogsväg i augusti, fick jag syn på dessa älgar. Det var stort och jag sög in ögonblicket när vi tittade på varandra. De där stunderna som kanske varar några sekunder, kan bli sådana fantastiska minnen senare. Att stanna upp och ta in ögonblicket ger många stunder av härlig känsla senare. Det är mitt sätt att tanka energi. Hur gör du?
I dessa Coronatider är det lätt att bli stressad. Hur förhålla sig till allt? Jag slukade all information i början , men började sedan känna
att jag måste ta paus från alla nyheter och göra saker jag mår bra av.
Att lyssna på böcker , att gå ut och gå och att göra de där sakerna som aldrig blir av, men pockar på uppmärksamhet.
En sådan där vacker vårdag passade jag på att plantera om mina blommor och nu ger de nyplanterade och fräscha krukväxterna mig
mycket glädje och energi.
Att göra saker som man mår bra av tänker jag är ett bra sätt att hålla stressen borta. Att njuta av nuet och njuta av små goda stunder.
Häromdagen fick jag ett besked som var motigt och tog all min kraft. En person som jag träffade samma dag snappade upp detta som egentligen var osagt.
Dagen därpå kom vederbörande och överraskade mig med en bukett tulpaner med orden ”du behövde muntras upp”. Jag blev hur glad som helst och nu när jag skriver detta flera dagar senare ryser jag fortfarande av välbehag vid tanken. Jag blev så otroligt glad.
Så viktigt det är att vi bryr oss om varandra och även kan läsa mellan raderna och se varandra behov.
Jag gör det så gott jag kan och om inte annat ger jag många ett leende.
Hur gör du?
November, mörkt kall och regnigt – brrr. Hur många är vi inte som tänker så. Vi skapar ett spår som inte är så lätt att ändra. Tänk om vi skulle byta perspektiv och se det från ett annat håll.
November – en månad när lugnet lägger sig, det är tillåtet att sitta i fåtöljen eller soffan och läsa eller titta på något. Det är en månad när vi kan tända ljus och njuta av skenet.
Blir det någon skillnad i dig när du byter perspektiv?
Vad annat i ditt liv finns det där du kan välja perspektiv, till exempel det går inte – skulle det gå att växla spår och tänka hur kan jag göra annorlunda?
Om jag gör eller tänker på samma sätt får jag samma resultat, så varför inte ta chansen och växla spår!
Jag kommer ihåg att jag såg ett ordspråk uppsatt där det stod Förbanna inte mörkret – tänd ett ljus i stället.