Reflektioner

Motivationen – en bas för förändring

Nystart och många krav på det vi ska förändra.

Vad gör att en förändring kommer till stånd?I många år har jag tänkt att jag ska träna på gym, men det har inte blivit annat än en tanke.Det är som att om  jag inte börjar när hösten kommer, är det ingen idé. Känner du igen dig?Nu har det historiska hänt att jag har börjat på gym och anledningen är att jag har grym motivation i mina barnbarn. Ska jag orka leka med dem, behöver jag stärka kroppen. Nu när motivationen lyser framför mig, känns det lätt att kliva över tröskeln till gymmet.Den största utmaningen hittills var att gå in och köpa gymkläder. Jag visade min okunnighet och blev väldigt bra omhändertagen så det kändes också lätt. Så nöjd jag var när jag gick ut ur butiken! Nu ska jag tänka nytt och träna regelbundet.

Känner du igen dig? Berätta gärna.

 

 

 

Skapa en oas i stressen

Vår – nu är vi där igen och allt ska hinnas med. Kraven på oss ökar och det förväntas att man ska ha kul.

När stressen är för stor gäller det att stanna upp och reflektera. För vems skull gör jag det här?

Vad ska jag prioritera? Vad behöver jag för att orka?

Ett svar kan vara att du skapar din egen oas, där du kan ta det lugnt och tillåta dig att koppla av och reflektera.

Det kan vara en plats, eller att du lyssnar på musik. Du vet!

Idag gick jag med raska seg i Stockholm på väg till bussen . Då gick jag rakt igenom en liten park, som var omgiven av trafik, men där var det lugn och fullt av blommor.

Där, mitt i trafikbruset kände jag lugn  för ett ögonblick och såg personer som satt där på bänkarna och tittade på det vackra medan bilarna rusade förbi.

Det går att hitta en oas mitt i bruset.

Hur gör du?

Tankar i april – omtanke

När Sverige drabbades av terrordådet var jag utomlands. En strålande dag när jag njöt av goda vänners lag och god mat.Vi satt precis och talade om att det var en sådan här vacker dag jag upplevde samma dag som Utoya 2011. Upplevelsen av lugn och att livet stod stilla. Några minuter senare får jag samtal från mitt dotter om det hemska som hänt. Det är fruktansvärt och jag kan identifiera mig helt då jag gått mycket i dessa kvarter. Då – skulle jag ha velat vara hemma och ha de  mina under mina vingar och kunnat finnas till hands. Jag kunde sakna känslan av att inte få vara tillsammans och känna den samhörighet som visades. Det stod så mycket i tidningar om att folk började prata med varandra på ett annat sätt och att vi brydde oss mer. Må den känslan stanna hos oss i hela Sverige och inte bara i Stockholm. Att titta upp och ge varandra en blick eller ett leende kan rädda dagen för vissa och för andra ge en extra god känsla. Jag kan med värme minnas när en ung tjej hjälpte när jag kände mig hopplöst oteknisk vid en automat. Hon såg min hjälplöshet och kom till undsättning.

Det är inte mycket vi behöver göra för att få en annan människa att känna sig sedd. Ett leende eller en nick räcker långt.

Jag gör det – gör du?

Att göra det obegripliga begripligt

 

Vad tomt det blev när jag fick höra att Professor Hans Rosling lämnat oss.

Jag vill tacka honom för att han gjorde allt så förståeligt genom otroligt enkla medel.

Tänk hur lätt man kunde förstå hans staplar av lego eller frigolit klossar som han med sådan självklarhet visade upp.

Jag vill tacka honom för att han visade oss att det inte är barnsligt att använda sig av så enkla medel för att åskådliggöra saker.

Tänk om vi kunde tillåta oss att använda ännu mer av sådana enkla medel  i de högre stadierna i skolan.

Jag  är övertygad om  att det skulle göra otrolig skillnad för många. Tänk att äntligen begripa det obegripliga!

Tack för att du fick mig att tycka statistik är spännande!

 

Nyårsstress?

Nytt år –  då ska jag göra det och det och ändra på den vanan. Jag ska köpa gymkort och äta  bättre. Känner du igen dig?

Kalendern, som jag fortfarande använder, ligger oanvänd och börjar fyllas i. Utmaningen för mig varje nyår är att göra de små förändringarna som i sig gör att stora saker händer.

Det kan vara att planera dagarna smart så att det inte blir så upphackat eller förbättra någon vana som gör att jag inte behöver stressa, som att alltid lägga de saker jag ska ha på en speciell plats. Sökandet är för mig en stor tidstjuv och den ska bli mindre. Att tro att den försvinner helt är inte aktuellt för mig, men den ska minska.

Risken vid nyår är att vi lägger för stora krav på oss och när vi sedan inte gör det vi sagt känner vi oss misslyckade och lägger av. Nej, då är det bara att spotta i händerna och tänka att jag fortsätter, för  jag är i alla fall på väg och de dagar jag försökt ska inte vara förgäves.

Att reflektera på det år som varit och tänka vad som har varit bra och vad som kan bli bättre hjälper i alla fall mig till att se vad jag kan göra under året som kommer  för att få en lugnare tillvaro.

Vad ska jag sluta med?

Vad ska jag börja med?

Vad ska jag göra mindre av?

Vad är det jag alltid säger att jag vill göra men inte gör?

Vilken skillnad skulle det bli för dig om du gav dig tid för reflektion mer under 2017? Vad skulle du få syn på? Vilken tid skulle du spara?

Gott Nytt 2017

Att vara fast i snökaos

Onsdagen den 9 november skulle jag till Stockholm på uppdrag. Det var stressigt före och jag hann – tack och lov – köpa mig en tunnbrödrulle som jag tryckte i mig. Den burk jag fick till tog jag med mig på bussen.

Väl ombord satt jag där och tänkte att jag skulle njuta två timmar innan vi är framme.  Att se på landskapet som susar förbi ger mig ro. Det var lite snö och det blev någon stopp här och där, men det var en västanfläkt mot vad som komma skulle. Det var det värsta snövädret i november på 100 år i Stockholm..

Vid Sollentuna var det tvärstopp. Det var bilar, långtradare och bussar överallt. Några satt fast, någon blockerade ett körfält och vi kom ingenstans. Där var vi fast. Det fanns ingen lucka, utan nu gällde det att förhålla sig. Hur länge sitter vi här? Hinner vi till våra möten?  Telefonerna började gå varma och det byttes planer hela tiden. Vi i bussen hade tur vi var inte många, vi hade värme, Wifi, el och toalett. Jag kan bara föreställa mig hur det var att sitta i en bil och kanske ensam med småbarn.

Det började komma en krypande känsla av instängdhet och bussen rörde sig ingenting. Vi åkte ca 3 km på 5 timmar. Så lång tid tog det från Sollentuna till Järva krog och sedan ytterligare två timmar till Cityterminalen. Jag hade min burk med vatten och den delade jag med en medpassagerare. Vi hade ingen mat eller vatten mer än det vi tagit med oss.

Jag hade tur, jag var mätt, mådde bra och hade lite vatten. Det var ett skådespel utan like och jag såg bara lugna personer. Ambulanser försökte ta sig fram och det var svårt att se hur fast de var i detta kaos.

7 timmar försenade kom vi in när onsdagen var på väg att bli torsdag. Stockholm var inbäddad i snö och bussarna stod still så många människor pulsade och halkade i snön. Jag lyckades få en taxi som tog mig till min destination och jag kunde skatta mig lycklig att jag satt i en buss.

En sak har jag lärt mig – jag kommer alltid att ha vatten med när jag åker.

Att se klart

Plötsligt slår alla färger mot mig och trädens blad urskiljer sig i olika skikt. De gröna nyanserna i naturen syns tydligt.  Nu ser jag djupet i bilden och förstår att jag måste gått miste om mycket under den tid då min syn varit dimmig! Allt var platt som en kuliss, fast det förstod jag ju inte. Att se djupet och detaljer och se allt klarare, gör att jag får en helt ny bild på saker. Saker och ting blir väldigt tydliga.

På samma sätt är det att se klart på vad man vill och få syn på vad som ligger i vägen och hindrar. Att skriva reflektioner eller samtala med någon och få ord på sina tankar kan hjälpa en hel del, det kan vara en vän, en coach eller någon annan.

Känner du att du har något som hindrar – vänta inte för länge. Tänk vad du kan få se och se det tydligt. Gör slag i saken!

Lycka till!
Kerstin Hjelm

Våren är på intåg – och det aktiva livet

Våren – en årstid med förhoppning. Den årstid när ljuset kommer och dagarna blir längre.
Den årstid då vi ska göra så mycket och hinna med det som varit i träda under den mörka tiden.
Mycket ska göras – men vad är det som ska hinnas med? Jag tänker att det gäller att stanna upp och njuta av fågelsång, de porlande bäckarna och värmen från solen.
Att tillåta sig att ta pauser i brådskan – då kommer allt att hinnas med och som jag upplever det, känns det att tiden går lite långsammare då.
Att ta paus ibland är att vässa sin såg , så att det andra arbetet blir mer effektivt.
Hur ofta tillåter du dig att bara vara mitt i vardagen och vässa din såg?

Gävle i mars 2016

Nyår 2016

Nytt år, nya förväntningar och en hel hop med löften.
Ny anteckningsbok, ny kalender och allt ska bli ordning och reda nu.
Känner du igen dig?
Så där ser det ut för mig varje år, tills nu, för nu tänker jag lite nytt.
I år bestämmer jag mig för TVÅ saker som är viktiga för mig:
Att strukturera tiden och att börja träna – på det sätt som fungerar för mig.
Bilder på väggen framför skrivbordet motiverar och påminner mig.
Alltför ofta sätter vi upp mål och löften som egentligen inte är
våra egna. Det gäller att ställa sig frågan: Vad vill jag och vad är viktigt för mig?
Därför ska jag i år ge mig dessa två utmaningar och tänka långsiktigt.
Struktur och tålamod blir mina följeslagare under 2016.

Vilka blir dina?

Kerstin Hjelm